I fredags hade jag förmånen att lyssna till två föreläsare i två olika kontext, men med en tydlig, gemensam faktor. De var båda fullständigt lysande föreläsare. Det fick mig att börja fundera på vad det är som gör en föreläsare så där extra bra egentligen?
Den första föreläsaren var på förmiddagens ESBRI’s Estrad-föreläsning ”Being Entrepreneurial: Practices to develop your entrepreneurial mindset”; Professor Candida Brush, Babson College, USA. Nu var ämnet enligt min mening oerhört intressant och föreläsningen innehöll gott om moment med delaktighet av auditoriet, så vi hade dessutom oerhört roligt. Men min slutledning var efter funderandet, att det hade nog egentligen inte spelat någon roll vad hon hade talat om. Det hade sannolikt blivit intressant ändå, på något sätt. Det handlade inte så mycket om vad hon talade om, som hur hon talade och etablerade kontakt med oss. Och det är nog här det välkända, men svårfångade ”det” kommer in. Handlar det om humor?
Mod är nog en viktig ingrediens, det kom jag fram till på eftermiddagen. Kelly Odell, föreläsare, lärare och delägare vid Astrakan Strategisk Utbildning. Trots att Kelly Odell talade om Motivation – ett av de värdeord Svahn Konsult Utveckling&Utbildning sätter högst, var det mer hans personliga och engagerade sätt att föreläsa som fascinerade och det fanns nog inte en enda minut av hans föreläsning där han släppte kontakten med oss som lyssnade. Vilka var de gemensamma nämnarna mellan dessa så vitt skilda personligheter? I skrivandets stund slår det mig att båda är amerikaner, och den faktorn är nog inte att underskatta, även om fenomenet ”det” inte har någon geografisk hemvist. Förutom att föreläsarna var olika var deras förutsättningar att skapa kontakt med auditoriet mycket olika. Candida Brush jobbade från en teaterscen, med allt vad det innebär av långa avstånd och många åhörare, Kelly Odell jobbade i direkt kontakt med ett begränsat antal åhörare, med första raden på en armlängds avstånd. Visst kan vi referera till hyllmeter av böcker skrivna om pedagogikens ädla konst, men ”det” handlar om något annat, något man inte kan läsa sig till och kanske inte heller någonsin lära, även om man kan förbättra sin pedagogiska förmåga avsevärt genom idog träning. Litet som en konstart faktiskt. Musikalitet, känsla för ord, bild och form, dans eller scenkonst – antingen har man den begåvningen eller inte. Men det är väl här Motivation och Mening kommer in. Det spelar ingen roll hur begåvad du är vad gäller konstarter, eller hur uppfinningsrik du är gällande finurliga tingestar eller immateriella innovationer och tjänster – Har du inte motivationen – hittar du inte ditt WHY och finner du inte passionen och meningen med att jobba och ständigt förnya och fördjupa din kunskap, vare sig det gäller en konstart, pedagogiska förmåga eller entreprenörskap, då händer det nog inte särskilt mycket.
”Being Entrepreneurial: Practices to develop your entrepreneurial mindset”; professor Candida Brush, Babson College, USA